Åter hemma och på kontoret igen. Det är med blandade känslor som vi reste hem. Självklart är det skönt att komma hem men det känns även jobbigt att vi kom att lämna barnen mitt i flytten till det nya barnhemmet. Vi önskar att vi hade kunnat göra så mycket mer för barnen än det vi hann uträtta under våra två veckor. Vi kommer självklart från SW:s räkning att hålla kontakten med barnhemmet och se hur allt kommer att utveckla sig och hoppas så klart att de snabbt ska få ordning på barnhemmet och att barnen ska trivas.

Det fina är ändå att barnen är så glada och jag tror nog att de snart ska anpassa sig till sin nya miljö. Jag känner att jag verkligen har fått perspektiv på mitt egna liv och att jag nu har en tendens att räkna allt jag handlar i madrasser. ”Istället för att handla detta hade jag kunnat ge barnen 4 madrasser o.s.v.”   Jag tror att det är viktigt att försöka hålla fast vid tankarna av tacksamhet av hur enkelt allt är här hemma men kanske även se det positiva i den annorlunda kultur som de människor vi träffade under vår resa har. Det var fantastiskt att se hur barnen på många sätt värnade om varandra och tog hand om varandra trots de omständigheter som de lever i. Jag hoppas att det ska lösa sig för dem alla och att de ska få utbilda sig och få arbeta som lärare, piloter och poliser som de drömmer om.

Vi vill åter få passa på och tacka för möjligheten till vår resa som har berikat oss med mycket nya intryck och erfarenheter! Tack från oss alla!/Frida, Marina och Erik

Sitter i detta nu och vantar pa vart flyg hem till Sverige. Det ar med blandade kanslor som vi nu till sist ska bege oss hem. Vi ser fram emot att komma hem men det kandes jobbigt attt lamna barnen. Vi onskar att vi hade kunnat packa ner alla 26 barnen i en vaska och lata alla fa komma med oss till trygga Sverige. Fragorna ar manga… Vad kommer att handa med barnen nar de fyller femton ar och inte langre far vara kvar pa barnhemmet? Hur ska de klara sig? Vad ska de arbeta med? Var ska de bo? De har inga foraldrar att vanda sig till och ingen utbildning att luta sig mot. Vi hoppas att barnen kommer att fortsatta att fa inspiration och framtidstro av kommande volontarer som kommer och arbetar pa barnhemmet.

Vi lamnade barnen mitt i flytten till det nybyggda barnhemmet. Tyvarr hade de inte mojlighet att bo kvar i det gamla barnhemmet, som de hyrde da hyresvarden ater ville nyttja sitt hus. Under torsdags formiddag var vi i full gang att leka med barnen. Alla var glada och vi sag fram emot eftermiddagen da vi alla skulle gora en utflykt till standen. Helt ovantat kom en minibuss korande in till huset. ”Madame” ropande nagot till barnen, pa deras sprak och sedan blev det full fart. Alla barnen sprang in i huset och borjade hamta klader, skor och de fa leksaker som de ager. Vi forstod ingenting och stod helt mallosa. Inom en kvart var alla saker och barn inpackade i minibussen och forst da forstod vi att det var nu flytten till det nya barnhemmet skulle aga rum.

Da vi sjalva hade varit och besokt det nya barnhemmet under tisdagen sa trodde vi inte att det var mojligt att flytten skulle ske sa snart. Det nya barnhemmet var ju langt ifran fardigstallt men vi hoppades pa ett mirakel… Tyvarr uteblev detta…

Nar bussen hade stannat fick alla barnen ga in i ett ”skal” av ett litet rum (endast taket var fardigstallt). Vaggarna var bara en meter hoga (endast palare holl upp taket), ingen dorr och golvet var fullt av plankor, sten, murbruk och spikar. Elen var inte indragen, det fanns ingen toalett och inget rinnande vatten. De har dock byggt en liten bassang pa ca 5 meters djup, med en kant pa ca 40 cm dar barnen latt kan ramla i. Nar detta vatten ar slut sa hoppas man kunna livnara sig pa regnvatten. Barnen var trotta och undrade nar de skulle ga hem. Det var svart att forklara att detta nu skulle vara deras nya hem.

Aven da vi aldrig fick mojlighet att njuta av eftermiddagen pa stranden sa ar vi mycket tacksamma over att vi fick mojlighet att se barnens nya hem. Vi fick mojlighet att fraga Felicia (agaren till barnhemmet) hur lang tid det skulle ta att fardigstalla barnhemmet. Tyvarr menade hon att det skulle ta tid. Detta med anledning av att det inte finns pengar kvar och det saknas i dagslaget 50-60 000 kr.

Det var vid det nya barnhemmet som vi kom att saga adjo till barnen. Detta var oerhort kanslomassigt och svart. Var resa har vackt mycket tankar och det kommer att ta tid att smalta alla intryck. Vi ar glada over att vi fatt vara delaktiga i SW:s projekt Manskligt. Tack vara SW och kollegors bidrag sa fick vi mojlighet att kopa mat till barnen som kommer att racka under tva manader. Vi handlade bland annat ris, socker, majs, bonor, lok, olja och tomater. Vi vill aven passa pa att tacka alla som skankt klader, skor och leksaker!

Hej igen,

Jag och Erik bestammde oss for att aka till Accra idag for att se hur huvudstaden ser ut. Vi blev forvanade att de har ett Mall som nastan ar som hemma. Det tog oss 3 timmar med den forsta bussen och sedan fick vi byta till buss nr 2 som tog 1 tim till men det kanndes bra att komma hit och se hur resten av landet ser ut och att folk har det ganska bra har.

Under helgen var vi pa tva olika utflykter for att utforska mer av landet vi  akte bland annat till en  djungel dar vi fick en guidad tur. Guiden berattade om olika trad och det var intressant. Efter turen fick vi ga pa olika hangbroar gjorda av rep, det var en magisk upplevelse. Den langsta bron var 60 meter lang och ner till marken var det 40 meter det var ganska laskigt.

Vi besokte aven en borg dar vi fick ga runt i och se hur slavarna hade det. Det var hemsk att se vad slavarna utsattes for. Det var kallar rum utan ljus och det fick sitta i morka rummen i 3 manader innan de skulle fa aka bat over till Europa samt USA. Det var inte manga som overlevde detta. det var ca 30 % som kom levande fram till sin destionation. Det var tufft for oss att se detta och man kunde inte forsta ur folk kan behandla folk pa ett sa grymt satt. Kvinnorna blev valdtagan av vastlanningar, visa blev gravida men fick dock ej behalla sina barn efter fodseln.

Nu hinner dock inte jag och Erik skriva mer da vi maste aka tillbaks till var by och det tar ca 4 timmar. Det ar farligt att vara ute efter 6 da det borjar bli morkt.

Bilder kan vi dock inte lagga upp da det tar ca 2 timmar for 3 bilder att komma upp. Vi kommer att lagga upp det nar vi kommer hem pa sondag.

Tva dagar har gatt sedan sist…

Vi sitter nu alla tre (Marina, Erik och Frida) i ett varmt rum med snurrande takflaktar. Ljudet och varmen ar sovande. Skolungdomar i uniform sitter uppradade i det rum vi sitter i och merparten sitter upploggade pa facebook. Kanns konstigt pa nagot satt, att facebook hittat hit nar vi inte ens sett en skymt av Mc Donald’s .

Vi har haft tva intensiva dagar pa barnhemmet. I onsdags holl vi ater lektion for de storsta barnen. Alla fick linjaler och fick sedan lara sig att mata i centimeter med dessa. Marina kom aven att repetera gangertabellen. Det skiljer mycket i kunskap mellan barnen. Alla barn ar engagerade men det ar svart att undervisa da ljudnivan ar mycket hog, detta med anledning av att ytan i barnhemmet ar begransad och de mindre barnen ofta kommer in och vill leka. Vi gav barnen pussel, bocker och spel som blev mycket uppskattade och ledde till mycket skratt.

Under torsdagen tog vi med  oss alla klader och skor som vi samlat in fran kollegor, vanner och bekanta hemma i Sverige. Barnen sag oss pa langt hall komma barande pa vaskor och pasar fulla med klader och sprang oss till motes for att omfamna oss. De ville garna hjalpa oss att bara och detta saklart pa huvudet, enligt afrikansk kultur. Dokas, 10 ar, ville promt bara Eriks vaska pa huvudet som vagde 20 kilo. Detta verkade dock inte bekomma henne det minsta.

Vi bad ”Madam” hjalpa oss att struktera utdelningen av kladerna sa att det skulle bli rattvist. Det var valdigt spannande att se. Utan konkurrens var det popularaste plagget fotbollstrojorna. Nar Madam strackte dessa i luften sa rackte alla barnen upp handen och ropande: Me, Me, Me… Nar plagget dock var utdelat sa var det otroligt att se att de ovriga barnen accepterade Madams beslut.

Under eftermiddagen fanns det tid for lek. Vi gick alla ut pa garden och lekte en lek dar man ska forestalla olika djur. Alla var med och leken blev otroligt uppskattad.

Efter att ha sprungit i varmen med barnen letade Erik, Marina och jag oss ner mot byn for utforska omradet lite narmare. Att ga genom byn kandes overkligt och pa ett satt lite otryggt. Kulturskillnaderna ar sa stora och det tar tid att vanja sig. Samtidigt ar det ett minne for livet. Efter att ha gatt igenom byn sa insag vi att barnen pa barnhemmet har det battre an manga andra barn som bor i byn dar det inte ar sjalvklart att husen var gjorda i betong. Manga av husen har ar skjul med plattak.

Snart har en vecka gatt och vi borjar sa smatt att vanja oss. Vi ska snart forsoka sova da Erik vacker Marina och mig om natterna da han pratar i somnen .

Hej igen,

Vet inte hur jag ska borja skriva idag?… Lite omtumlad efter 45 min lang resa i en minibuss,  30 grader varmt och inte nog med det full med folk.

Nu har vi antligen kommit till en dator med Internet

Vi landade i sondags kvall dar vi mottes av en ung tjej och en ung kille som skulle kora oss till ett vandrahem. Vi var totalt 10 st fran Sverige som skulle fa bo pa hemmet en natt.  (ska forsoka ladda upp bilder pa rummet och inte mins badrummet Jag har rest en hel del men aldrig satt nagot liknande Min fosta reaktion var har kan vi inte sova! Men det gick tro det eller ej jag och Frida fick ligga i en och samma sang da det fanns tva vaningsangar i rummet. Men ingen av oss kund sova overs for da skulle sangen rasa Erik fick i alla fall sova i samma rum som vi och det kandes riktigt bra att han inte behovde sova sjalv.

Nar vi vakande fick vi instruktioner om landet och kulturen. Det tog inte lang tid och de korde ut oss till barnhemmet vi ska vara pa. Vi bor dock hos en kvinna som ar 24 ar, kanns  fel att saga kvinna i Sverige hade man sagt ung tjej   Men hur som helt hon bor dar med sin brors/syster dotter som ar ca 4 ar samt en lite tjej som ar 3 ar och kom till barnhemmet for 2 veckor sedan da hennes mamma hade gatt bort i brostcancer. Lilla flican ville inte slappa taget om Cecillia och darfor bor hon nu hemma hos henne. 

Nar vi kom till barnhemmet sa mottes vi av 26 barn och en ”madam” som de kallar henne hon bor pa barnhemmet. Vi traffade aven 2 tjejer fran Tysklad som har varit dar i 5 mander. Barnen var otroligt glada och kramade och hoppade pa en hela tiden man hade ca 5 barn pa sig hela tiden. Det kandes otroligt! En av flickorna pa barnhemmet visade mig runt och jag bildade mig snabbt en uppfattning om barnhemmet. Det var 2 rum dar barnen sov, samt 2 mindre rum dar barnen hade bankar dar de kunde rita eller ata pa. Problemet ar bara att barnen inte har nagonting att rita pa. Vi undrade hur kommer det sig att de inte har papper och pennor da det varanan vecka kommer volentarer som skanker saker till barnen. Jag fragade en av de tva tyska tjejrna och det vet inte heller varfor eller hur saker forsvinner fran barnhemmet pa nagot konstigt satt. Jag la inte ner mer energi pa att lista ut hur vad som hander utan jag Frida och Erik ville ga tillbaks till Cecillia och vart rum.

Nar vi kom in i rummet sa kandes det jobbigt, mycket kanslor kom fram. Jag ringde hem till min dotter som ar 2 ar och hon bara skrek Jag vill ha min mamma det kandes otroligt jobbigt men gick over da vi var tvungna att fokusera pa att hitta en losning hur vi skulle sova vi har tva rum men vi vill inte lamna Erik sjalv sa vi ”meckade” in en till sang i vart rum och Erik fick nu ligga i mitten:) (egentligen far ej man sova i samma rum som kvinnor om man ej ar gift)  Sen kom vi pa att vi maste hanga upp nat over sangen och det var inte latt men det gick alla 3 ar otroligt radda om sig, tror dock att jag ar varst jag vill inte ha Malaria som Linda fick forra aret. Vi sprejade sa mycket myggspray i vart rum igar sa vi knappt kunde andas Men battre det an Malaria

Och nu till hojdpunkten! Hall i er:) Nu skulle man Duscha Oj oj det var roligt forst hamta vatten i en hink sen lagga i nagot medel i det sa att alla parasiter och s…t ska forsvvinna och sen ar det bara fritt fram att bada (idag fick vi aven veta att vi duschar i ett vatrum utan toa eller vatten men ar dock kaklat sa det ar ju bra men… de som bor i huset kissar dar, sjukt konstigt och jag med min ”supernos” kanner ju alla lukter. Man uppsakattar verkligen Svarige.

Efter att varit har i snart 3 dagar sa  kanns allt battre, idag malade vi med barnen vi  hade tagit med oss en rulle med papper fran IKEA och rullade ut det pa ett bord och  barnen fick rita; sedan  hangde vi upp det pa vaggen Barnen blev sa glada! Sen skulle vi dela in gruppen i 3 for att undervisa Jag tog de aldre barnen och undervisade i matte, det var KUL da jag hade med mig en ”platta” som ar med kulor som sitter fast och man kan lara dem att rakna. De aldre barnen uppskattade den. En av tjejerna borjade jag lara gager tabellen

Naaa nu har jag skrivit en bok Vi maste borja ta oss tillbaks da det blir morkt snart Kommer nog att skriva ett nytt inlagg pa torsdag eller fredag och beratta mer:)

Ska forsoka lagga upp nagon bild nu Eller Erik har redan gjort det

Hej!

Efter en liten rackig bussfard sa ar internet antligen tillgangligt.

Allt kanns bara sa sjukt, trodde aldrig i mitt liv att folk levde sahar,

vi har tagit lite bilder sa jag slanger med nagra:

Hej,

Marina heter jag och ar 27 ar och jobbar som konsult pa SW och ar uthyrd till Wasa Kredit. Jag ar otroligt glad att jag har fatt chansen att aka ivag pa denna resa. Jag vet inte vad som vantar, men jag vet att jag ar mindre nervos nu an vad jag var tidigare idag. Rattare sagt sa har jag varit nervos sedan Frida ringde precis innan jul och berattade att jag, hon och Erik skulle aka till Ghana.

Nu har vi precis landat i Amsterdam, och ska ata lunch, man vet inte vad man kommer att fa for mat i Ghana sa jag tror att vi kommer att ata nagot riktigt kaloririkt

Ser framemot att skriva mer nar vi kommer pa plats i Ghana.

//Marina

Hej!

Det är jag som är Erik och har fått den otroliga möjligheten att åka till Ghana. Nu lyfter planet mot Ghana om mindre än ett dygn, det är faktist  nervöst. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig och det är just det som gör mig lite orolig. Men precis som min Mamma säger så tror jag att jag kommer att lära mig mycket om livet och att man inte ska ta allt och alla förgivet. Nu ska jag gå och packa ihop det sista.

Nästa gång vi skriver är vi i Ghana!

//

Erik Norell